Hon ökar takten och springer ännu snabbare nu. Bort från bilen och bort från den lilla gruppen som tittar på henne. Innan någon hunnit reagera har hon försvunnit från platsen.
- Men! Vem var det? säger Peabody när han hämtat sig från förvåningen.
Han tittar på barnen och mannen med minröjaren. De ser precis lika förvånade ut som han känner sig.
- Jag var helt hundra på att det var Dr. Evil i förklädnad. Jag känner så väl igen den där blicken. Den går inte att missta sig på, fortsätter Peabody.
- Ja, fast det gjorde du tydligen, säger Zahra. Misstog dig alltså. Det där var en typisk kvinna och inte en man.
- Frågan är varför hon vill sätta käppar i hjulet för oss och vår rymdfärd och varför hon tog raketen, säger Victor.
- Vem hon nu än är så hade hon en faslig tur. Hon lyckades ta sig här i från utan att springa på någon mina. Det var bra jobbat! säger mannen med minröjaren med beundran i tonfallet.
Sedan pekar han mot minröjaren.
- Hoppa in! Jag ska hjälpa er ifrån den här farliga platsen. Vart vill ni åka?
Zahra, Victor och Peabody gör som mannen säger och snart sitter de tryggt fastspända i minröjaren.
- Vi åker tillbaka till dig Victor, säger Peabody. Vi måste ringa den där Hiha så vi kan få hjälp med att bygga en ny raket. Jag måste hem och göra lite efterforskningar runt vem den där kvinnan kan vara. Och varför hennes blick påminner så mycket om Dr.Evils.
Victor nickar och ger minröjarmannen adressen.
Mannen sätter foten på gasen och sedan bär det av i hög fart.
Det dröjer inte länge förrän han parkerar minröjaren utanför Victors hus.
Barnen och Peabody tackar för skjutsen och hoppar ur minröjaren.
Innan mannen kör iväg sticker han ut huvudet genom ena rutan.
- Vill ni har mer hjälp är det bara att säga till. Ni vet ju var jag håller hus, säger han.
Victor, Zahra och Peabody lovar att höra av sig om det blir kris. Sedan vinkar de av mannen och minröjaren.
Zahra vänder sig mot Victor.
- Victor, hämta din kikare. Vi försöker få tag på Hiha nu, säger hon.
Victor rusar in i huset. Snart är han tillbaka med sin telefonkikare.
- Jag tror att det fungerar bättre att ringa om vi klättrar upp på taket, säger han. När vi försökte ringa innan var vi ju i mitt rum. Signalerna kanske inte gick fram som de skulle.
- Bra idé, Victor! Har du en stege? Frågar Peabody.
- Det sitter en stege i väggen på baksidan av huset, svarar Victor. Kom så ska jag visa.
Mycket riktigt sitter det en stege fastsatt i väggen. Efter lite krångel (det är jobbigt att få upp en kikare för en stege) är Zahra, Victor och Peabody uppe på taket.
- Victor, ring nu! säger Zahra. Hoppas Hiha svarar.
Victor riktar kikaren mot skyn och trycker numret till Hiha.
Det sprakar i kikaren en lång stund. Ingen svarar.
Peabody suckar.
- Tusan också! Var håller han hus den där Hiha? säger han till Zahra.
Zahra rycker på axlarna.
- Vet inte! Han brukar alltid svara, säger hon fundersamt. Är det säkert att du slagit rätt nummer, Victor?
- Ja, jag har slagit 5555 5556, precis som du sa, svarar Victor lite surt.
- Aha! Där har vi orsaken, ropar Zahra. Du har ju vänt på de sista siffrorna, Victor! Numret är 5555 5565, inte 5555 5556!
Victor slår in rätt nummer på kikaren. Den här gången går det mycket bättre. I stället för sprakande hörs det att klara signaler går fram.
- Underbart! Det funkar, jublar Zahra. Nu kommer Hiha svara och vi kommer få fram en ny raket på nolltid. Nu vänder det, ska ni se! Nu kommer det ordna sig.
Signalerna fortsätter gå fram men så tystnar de plötsligt. Någon har lyft luren på andra sidan.
1 kommentarer:
Det verkar vara ett bra kapitel bra!
Skicka en kommentar